Schockemöhle it is!
Hej, idag kommer min förbygel hem igen! Jag fick en förbygel när jag fyllde år från Schockemöhle sports, så fick jag åka o byta den till en cob istället för full, sedan gick den sönder efter typ 2 ggr. (Y)! Och så lämnade vi in den, fick hem en ny efter väldigt lång tid, FEL STORLEK!!! Och nu äntligen ska min förbygel vara här! Jag fyller år den 31 augusti så ni kan nog förstå varför jag är lite irriterad, har väntat ett jäkla tag!... Morr. Nog för att jag gillar svensk ridsport, men detta var inte okej, trots allt inte deras fel utan schockemöhles men ändå!
Har inte jobbat idag av privata anledningar till min styvpappa..! Känns lite skit, men vad ska man göra, bara ta skit eller någon gång stå på sig själv o hoppas att en vacker dag få bli respekterad som något annat än en 10 åring. hmm.. Det värsta är att min mamma alltid tar hans parti, vilket är sjukt orättvist, som om de är jag som gör fel varje gång? Har ni själva skilda föräldrar? Då vet ni hur de känns! De är värre än när änns föräldrar tar parti för änns lillasyskon, de kan jag hantera, men detta? Nee fy! Känner mig bortknuffad liksom.. Båda mina föräldrar är gifta med sina nya, och ingen av dom har samma efternamn som mig o min bror, Tack för den mamma o pappa! Kul kul.. tack för ni lyssnar när jag skriver av mig lite ilska! Har ni själva skilda föräldrar? Skriv gärna hur ni hanterar de själva! Puss o Kram på er underbara läsare!
/Caroline
Mina föräldrar ligger i skilsmässa sen mars iår och är absolut inte det roligste jag är med om. Till ex. alla samtal, alla likheter det ska vara mellan deras veckor i huset, boende och pengar... Jag säger bara fyfan... För liksom min pappa har varit den som jobbat och försörjt familjen så jag harr inte lika bra kontakt med honom som mamma vilket gör att det inte känns likadant när det är pappas vecka att ha huset och sköta körningar, mat och handeln. Jag vill bara att det ska vara som vanligt...
Men hur jag hanterar det är helst att jag låter det vara. Som är fruktansvärt svårt att undvika hela tiden...
Du har rätt evelina, de är jättesvårt, o vänta bara tills dom börjar träffa nya :(! Förlåt.. men jag menar bara att de är jobbigt, känns dock lite lättare när man vet att man inte är ensam o gå igenom de :P Vet att du o jag inte är direkt nära vänner men behöver du någon o prata om så finns jag här :)
Jag slår in i garderoberna här hemma :) Det brukar lugna ner mig när jag ballar ur. Dem värsta är min pappa och bror, som kan vara lite väl könsdiskriminerande ibland, det tål jag bara inte. När man blir sur, ja då har jag tydligen mens igen. Mer än vad jag visste, men tack för upplysningen! Sedan har de sina jävla datorer, som betyder hela världen, t.o.m mer än mig :)
