Varför får egentligen hästar och ridning mig att må så himla bra?

Mest credit får jag nog faktiskt ge till Misti. För att hon alltid är så positiv, alltid hittar på nya dumma sätt att jävlas på, och alltid får mig att vakna ur den dvala jag stänger in mig själv i när jag har mycket och göra i skolan.

Men stor vikt ligger också vid alla underbara tjejer som finns ute i stallet, och som faktiskt bryr sig om mig.

Som ler med mig när det går bra och som stöttar mig i motgångar.

Självklart får det mig även att må bra eftersom jag (iallafall inbillar mig) är ganska bra på det. Och tyvärr funkar ju vi människor så, det vi är bra på tycker vi är roligt. Och det vi är mindre bra på skyr vi värre än pesten.

/ Therese