Herregud vad mycket bra frågor ni ställer, och gud vad roligt att det är så mycket ni vill veta om oss!

Här kommer mitt bidrag till en del av frågorna iallafall. Fortsätt att fråga så lovar jag att svara på några till!

I februari i år, närmare bestämt torsdagen innan sportlovet råkade jag ut för en hästrelaterad olycka. Vad som många skyller helt på Misti skyller jag på mig själv, för det inträffade helt av oförsiktighet. Som jag tidigare har nämt lider Misti av något som heter sadeltvång, med andra ord att hon upplever obehag av sadeln och även vid uppsittning ibland. Detta beteendet har hon haft så länge hon har blivit riden, men jag har lärt mig att hantera det på ett bättre sätt nu. Iallafall fick Misti ett "anfall" och började bocka som en galning, jag flög som en vante och landade på svanskotan. Har aldrig upplevt en smärta i närheten av det jag upplevde då i hela mitt liv. Åkte till sjukhuset och fick där diagnosen krossad kota i ländryggen samt komprimerad (ihoptryckt) ländrygg.

Jag fick inte lov att rida på 3 månader, och skulle egentligen ha väntat 2 månader till när jag började rida. Men det gick inte att hålla sig!

Mitt mål med Misti nästa år är att fortsätta det jag har lagt grund till i år. Mitt mål är att debutera 120 och förhoppningsvis även kvala till 130 - för detta krävs två felfria rundor i 120 cm klasser.

Utöver ridningen så gillar jag allt som en normal 17 åring gillar att göra, haha. Jag älskar att umgås med mina vänner, gå ut och festa och shoppa, precis som vilken tonåring som helst! Jag tycker också att det är riktigt roligt att laga mat.

Jag "hittade" Misti på en gård i Sjuntorp som ligger en bit före trollhättan om man kör från Göteborg. De gamla ägarna till henne ringde på en annons som jag hade lagt upp på Hästnet där jag skrev vad jag sökte för häst.

Oj, haha. Det har blivit ett par stycken med åren! Just nu har jag 28 stycken hängandes på väggen ovanför min säng, och dessa är från de placeringar jag är mest stolt över. Resten, vilket jag skulle tippa på är ett 70 tal, ligger i en låda i garderoben.

I skolan är jag väldigt ambitiös och med mycket vilja. Jag tror att utbildning är viktigt för att komma någon stans här i livet! Även om jag tycker hästar är roligt och mer än gärna hade arbetat med dem i framtiden försöker jag att vara realistisk och inse att chanserna att tjäna pengar på hästar inte är särskilt stor och man får vara väldigt duktig och ha en gnutta tur för att lyckas.

Nu höll jag på att skriva att jag redan har min drömhäst ståendes i stallet. Och det stämmer faktiskt till viss del. Egenskaper som jag värdesätter högst hos en häst är dess personlighet och dess inställning till livet. Jag vill ha hästar med mycket vilja och go som är positiva till arbete och som tycker att livet är roligt. Allt detta tycker jag passar in väldigt bra på Misti. Sedan kan man ju alltid önska sig bättre, jag hade ju inte direkt tackat nej till någon av världscuphästarna!

Just nu vet jag inte riktigt vad jag vill göra i framtiden, därför känns min framtid lite oklar. Jag vet iallafall att jag ska ta studenten i Juni, och jag längtar så jag håller på att bli tokig. Sedan får vi se vad som händer, om jag väljer att plugga vidare eller satsa helhjärtat på hästarna. Den som lever får se!

För er som inte vet går jag just nu i 3:an på Kitas Gymnasium, och ja jag måste faktiskt säga att jag är ganska nöjd. Vi har riktigt bra schema och slutar tidigt varje dag, ambitiösa lärare och jag har lyckats hamna i en riktigt bra klass. Dock har vi väldigt mycket läxor, prov och inlämningar - men det tror jag inte man kommer undan med i någon skola.

Tro det eller ej, men det har jag faktiskt! Sommaren 2009 tror jag det var ställde jag och en vän Klara upp i en partävling på Alleby. Och det bästa av allt var att vi faktiskt inte kom sist! Haha. Dock kan jag erkänna att vi var rätt värdelösa.

Det är klart jag hade! inte i gymkhana bara haha. Det hade dock vart lite tråkigt, för då hade jag varit säker på att jag hade kommit som bäst tvåa ;)

Det bästa med Misti är hennes outtröttliga energi och hennes inställning till arbete. Hon tycker att allt är roligt, varje dag! Dessutom får jag väl skryta lite om hennes hoppteknik som är utöver det vanliga när hon väl tar i.

Det som är lite sämre med henne är att hon vid tillfällen är så sjukt envis, och att hon är lite väl känslig emellanåt. Ibland kan det tillexempel räcka att jag ryter till en gång när hon gör fel och så blir hon förbannad och hela ridpasset är förstörd. Får väl även lägga till sadeltvånget till en av hennes lite sämre sidor, även om vi för tillfället inte har några större problem med detta.

Herregud vilken dröm! Jag hade köpt mig en stor fet hästbuss och massa fina hästar att fylla den med. Kanske byggt ett eget stall? Möjligheterna är enorma!

Ja, det gör jag. Men inte för att det på något sätt var roligare, utan för att allt var så himla okomplicerat. Man hade inte en tanke på framtidens problem utan levde bara i nuet och såg till att ha riktigt jäkla roligt. Självklart saknar jag min fina ponny Katja enormt också.

Det hade varit en dröm för mig att få ha kvar Misti hela hennes liv, men jag vet inte om detta kommer vara möjligt. Snart kommer jag börja studera på "riktigt" och det kommer finnas andra saker i livet som tar plats.Misti är en häst som behöver ridas varje dag och som behöver massa tid för att må bra, och prioritering nummer 1 är att hon mår bra. Men så länge jag kan ge henne det hon behöver och så länge vi fungerar tillsammans vill jag aldrig sälja henne.

Min favoritbutik heter My One och ligger vid backaplan på Hisingen. Dock handlar jag det mesta via internet, där är ride-with-style.se en favorit.

Kan inte välja en, så det får bli två. Schockemöhle och CWD!

För tillfället är jag singel och trivs bra som det. Hade fram till början på September ett förhållande med en kille som heter Emil och som hade varat i ca 5 månader. Innan dess har jag bara haft korta och oseriösa förhållanden. Jag är verkligen inte förhållandetypen!