Men tanken slog mig också, är det inte just våran historia som gör oss till dom vi är?

Jag tror alla föds lika. Med samma förutsättningar att lyckas. Och med precis samma förutsättningar att misslyckas. Hur vårat liv sedan blir avgör vår uppväxt, vad vi lär oss är moraliskt rätt och vilka förväntningar våra föräldrar har på oss. Till exempel har jag en väldigt fin vän som har alla förutsättningar att lyckas. Hon är smart, vacker och går alltid omkring med ett leende på läpparna. Men hon låter livet rinna ut mellan fingrarna, väljer att se allting som "ett senare problem". Glömmer helt bort att tänka på det som redan har hänt, och det som håller på att hända. Att hon i varje ögonblick har en chans att sätta igång och ta tag i sig själv. Jag tror iallafall på henne, och jag hoppas att allt kommer lösa sig när hon väljer att sätta igång. Hon är värd det.

Så ja, blicka framåt. Sätt nya mål. Njut av nuet. Men glöm inte bort att tänka på eran historia någon gång ibland, för det är den som berättar vilka ni egentligen är.

Och är du inte nöjd med din historia? Se då till att ändra på den.

"Du kan inte börja om din berättelse, men varje dag har du möjligheten att bestämma slutet".

/ Therese