Jag läste en himla fin sak idag när jag reeserchade till mitt Projektarbete som jag ska göra nu i slutet av 3:an. Då jag är lite inne på att skriva ett arbete om horsemanship och hur människans prägling på hästar förändrar deras naturliga beteende läser jag just nu massa böcker med titlar så som "kommunicera med din häst" osv. Och där satt jag och läste - smått uttråkad efter att tusen gånger har läst samma mening om hur människan rubbar det naturliga beteendet - och snubblade över detta fina lilla avsnitt.

"Tittar vi på hästar i det fria jobbar de nästan aldrig i det som vi idag kallar för "korrekt form". Därför har många bildat sig en uppfattning av att det vi gör med hästen är att tvinga den till arbete som är fullkomligt onaturligt. Och visst, det kanske inte är naturligt för en häst att hoppa över uppställda hinder på en ridbana. Men titta på en hingst som uppvaktar ett sto. Lägg märke till hans spelande muskler, välvda nacke och arbetande ryggmuskler. Hans höga benlyft och stolta hållning. Det är som att hans sätt att charma stoet, hans sätt att le. Hans sätt att visa glädje. Ta med dig denna information in i ditt arbete med din häst, och kom ihåg att precis som på människor avslöjas ett falskt leende med en gång. Ett leende från hjärtat däremot - tar er var som helst. Tvinga därför inte hästen till någon form av arbete utan ta er tid att utvecklas. Leendet kommer när ni är redo för det."

Slänger upp några bilder från dagens ridpass, jag mådde bättre på eftermiddagen och bestämde mig för att skutta några språng. Misti tyckte det var sjukt roligt och studsade runt som en galning!

/ Therese