Har insett att många saker sker bara sådär, rakt upp o ner framför ögona på en men ändå är man så jäkla enveten i att inte se de... Okej låter invecklat men vad jag menar är typ att man inte ser saker direkt utan att man typ blundar för de så länge man kan, och till slut inser man hur de faktiskt ligger till..

Senast igår hände de mig, plötsligt hände de typ.... Jag insåg att någon jag trodde jag var oerhört nära mig inte är de längre, och personen verkar typ inte bry sig, klart de är jobbigt men man får försöka kämpa vidare, de gör bara att jag ännu mer vill flytta till Skåne.. Dock får jag sådana här "nej aldrig jag vågar och vill inte" attacker emellanåt men de är ju bara för att de är svårt o läskigt! Men man måste följa sina drömmar hur läskigt de än må vara....

Anyways, plötsligt händer de!
Puss o Kram //Caroline