Är helt fast i nuläget känns de som, trots att jag har sååå mycket som väntar på mig i framtiden så känner jag mig fast, jag vet inte vad nästa steg är? Jag har så sjukt mycket mål o drömmar som jag håller på o kämpar för o leva upp till, men de känns som de står still. Varför? Och hur kan de vara möjligt? Har så mycket frågetecken och är samtidigt otroligt rädd för framtiden! Nuet är liksom säkert på något sätt, missuppfatta mig inte för o ta livet för givet för de gör jag verkligen inte. Jag menar bara att man känner sig trygg i nuet, man vet vart man står o vad man gör (typ...) de är safe, men framtiden är skrämmande, och har mycket nytt o bjuda på. Även om du själv bygger din framtid och de är delvis den som gör dig till den du är, är det otroligt svårt o släppa taget om "den trygga vardagen".. Rädd för o misslyckas? Kan vara så.. Men jag är ändå inte rädd för o följa mitt hjärta och gå efter de jag vill ha? Jag gör saker jag aldrig trodde jag skulle klara eller våga, de går kanske inte så bra, men vill man framåt så måste man hur läskigt de än är, eller hur?

Och hur läskig framtiden än är så är den ju inbjudande på något sätt, lite dangerous men ändå otroligt lockande. Känns som man tänker som ett litet barn, men de blir ju så? Man har ju ingen aning om de, inte jag iallafall, ingen aning om hur de kommer bli eller sluta? Vinner man eller förlorar man? Är de värt o kämpa för de man vill ha även om man trillar o slår sig ibland? Jag tycker nog de, men tror de är viktigt o komma ihåg att leva i nuet på samma gång, annars kan man missa saker på vägen och ångra sig i efterhand! Hmm, dags att verkligen uppskatta de man har o inte bara springa förbi saker i farten mot toppen.

"Start with the end in mind" -Stephen R. Covey

//Caroline