Hej hemma i kylan!
Över allt i västsverige inatt har kylan slått till, därmed en hel del bilolyckor också. Imorse när jag kom till jobbet fick jag reda på att de natten mellan fredag o lördag hade skett en bilolycka pågrund av kylan uppe i alingsås. 2 tjejer på 20 år omkom. En av dom vet vi var en hästtjej som gick på Hallands ridgymnasium i Kungsbacka. Första tanken går ju givetvis till dom stackars tjejerna. Men sen börjar man tänka på deras familj o alla kompisar. Och de är verkligen fruktansvärt... En del frågor dyker ju upp i huvudet också. Do frontalkrocka med en annan bil o omkom direkt, men man undrar ju såklart hur de gick med personerna i den andra bilen. Hade hon egen häst? Vad gör föräldrarna nu isåfall? Hade do nåhra syskon.. De bara virvlar o jag kände henne inte änns. Sånt borde verkligen inte få hända. Men det gör de.. Livet är orättvist o uförutsägbart. Det enda vi kan göra är de bästa utav de. Även om de bryter ner oss ibland kan vi som vanliga människor resa oss efter ett nedslag. Du måste inte vara något särskilt för o göra de. Men om du gör de, är du något särskilt.

Vill ägna en tanke till tjejernas familjer. Deras nära vänner o anhöriga.
Vi tänker på er.
Vi har själva vart där. Förlorat någon i våra liv, förlorat någon vi tycker om eller älskar.
Men livet är orättvist och uförutsägbart.
Därför vill jag bara säga att man ska ta vara på de man har när man har de.
Kan vara värt o komma ihåg.

Kärlek!

/C

Vi har alla vart där... <3