Fanan i hand

Det är galet o svårt o förklara hur sorgligt de kändes i söndags och stå på prisutdelningen och tänka sista gången. Sista gången i landslaget, sista gången gymkhana i Scandinavium, sista prisutdelningen, sista lagtävlingen.. Jag allt ihop, de är med ett tungt och sorgset hjärta jag lämnar den här tiden bakom mig. När jag var yngre drömde jag om o få rida gymkhana på Scandinaviums arena, få rida in till tusentals applåder och jubel! Nu är de gjort, de är gjort 5 år i sträck och åren har bara svävat förbi.

Även om jag bestämt mig sen ett år tillbaka att de var sista gången så känns de tungt, och jag sitter med gråten i halsen när jag skriver detta. De är svårt och försöka tänka framåt när man vet hur mycket man älskade de i just detta läget. Jag vet att jag vill de här och de är sååå mycket annat jag vill sikta mot nu än just gymkhana. Jag har gjort mitt, jag har slått igenom den delen av mina drömmar och mål. Jag har ridit VM, ridit EM, tävlat och vunnit inne på Scandinavium, tagit alla sorter av SM guld och haft sjukt roligt i flera år. Och jag kan bara tacka gymkhanan för de! Den har gett mig så mycket mer än bara ett "namn på kartan". Den har gett mig självförtroende och lycka, vänner o gemenskap utav högsta bästa grad. Och självklart känns de tungt och lämna de? Jag lämnar den största delen av mig själv och de är den svåraste delen att bygga upp. Hur kan de inte kännas sorgligt.

Jag vill passa på i detta inlägg och tacka alla härliga människor jag fått rida o tävla med genom åren, alla människor som gett mig lycka och oförståeligt underbara stunder. Jag vill tacka Nisse och min Mamma för allt dom gjort för mig, jag vill tacka mina underbara ponnyer som sprungit och gjort sitt bästa för mig. Jag vill tala om för alla de människor och hästarna om dom kunde förstå mig att ni givit mig den bästa delen av mitt liv och de är något jag aldrig kommer kunna tacka nog för. Gymkhanan kan vara de bästa som hänt mig men de är dags och gå vidare. Även om jag önskar jag vore 17 år igen.. Tack för allt!

Jag har satt nya mål och har fler drömmar att leva upp till, nu börjar nästa steg.
Första dagarna på resten av mitt liv.

Dags och bygga upp nytt självförtroende, dags att kämpa mot nästa dröm.

//Caroline
                                
                                                                  Fanan i hand

Kommentarer
Postat av: erikahansen

Okej det där var inte okej! Blev tårögd på riktigt när jag läste det, när jag började med gymkhana var du min förebild! Just min dröm var det, å bli lika bra som dig. Och Polo, Kommer ihåg att jag var sååå avundsjuk på Michelle när hon berättade att hon hade ridit på polo, då var min dröm å bara få sitta på honom! haha, och TACK så himla mycket för Polo att jag får ha honom! ni två var/är så himla oslagbara du och Polo. Liksom ni är ju en del av gymkhanan?:O kommer å kännas himla tomt när du inte är med längre.. SORGLIGT :( tycker att det är synd att du ska sluta.. Men lycka till med hoppningen så kommer du att bli en ny förebild för fler personer<3

2012-02-28 @ 22:19:40
Postat av: Elin

blev nästan också lite tårögd! Tycker det ät jättetråkigt att du lämnar gymkhanan, du har varit en del av den liksom, du och polo!

Jag önskar dig all lycka till dina nya mål inom hoppningen för jag tycker du sjukt grym ska du veta! Hade gjort nästan vad som helst för att bli så bra som du! Du kommer nog växa ännu mer som en förebild i mina ögon och kanske för många andra också! :)

2012-02-28 @ 23:26:31
Postat av: Anna

Ok, jag får väll va den som går emot er andra lite ;)



Jag är glad att Carro lägger all sin krut på hoppningen.

Det kommer bli väldigt spännande att få följa dug.



Men visst förstår jag alla gymkhana tjejer där ute som kommer att sakna dig. Du är och kommer förbli den bästa gymkhana tjejen :D



Sedan tror/hoppas jag att vi kanske får se dig i Nisse cup iallafall :)



Kram

2012-02-28 @ 23:40:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0