Ordet som för många är det dom strävar efter mest av allt i livet, kanske gäller det hästar eller karriär och kanske en kombination av de båda.

Livets ekvation tycks vara ganska enkel att förstå, med små matematiska uträkningar har vi hela livets mening utskrivet på ett litet ark papper. För att framgång är lika med pengar. Pengar är lika med lycka. Eller?

Jag har fått smaka på priset för att nå framgång. Jag har vid oräknebara tillfällen ljugit, förudmjukat och klankat ner på människor för att själv framstå som snäppet bättre. Och jag tänker inte ljuga för er, allt detta resulterar i att jag snart ser mig själv som snäppet bättre. Och när man sedan rycks ner på jorden igen av någon vänlig själ så inser man hur illa hybris förvandlar en människa. Hur kampen för att vara lite bättre, för att synas lite mer och för att kunna plocka med sig ett par pokaler fler än alla andra hem i prishyllan förstör människan. Titta på dig själv och inse att du ser precis likadan ut som alla andra i din omgivning. Visst, vi skiljs åt med hjälp av spetsiga näsor, ett par kilon hit och dit och längden på våra ben men vi är precis likadana. Och vi har alla precis samma möjligheter att lyckas här i livet.

Så frågan är då, är det verkligen värt priset för att nå framgång? Är det verkligen värt att behöva trycka ner, förudmjuka och förråda människor för att själv kunna stå där på livets prispall med alla pengar i världen?

Jag kan av egen erfarenhet tala om att pengar inte är lycka. Min mamma är högt uppsatt inom ett företag som har sina fabriker runt om i världen och åker därför runt på möten och konferanser i princip 5 dagar i veckan. Här åtestår 2 dagar som jag får spendera med henne, oftast med en telefon i högsta hugget eller en data ståendes framför sig. Visst, vi har pengar. Och i denna sjuka värld underlättar pengar en hel del. Men hur klyschigt det än låter så kan inte kärlek köpas för pengar. Var är mamma när jag sitter och googlar runt efter balklänningar? Antagligen i Schweiz. Och hur ofta står det färdig middag när jag kommer hem från stallet? I princip aldrig. Sitter någon bänkad i stallet och tar med sig en risifrutti till mig när jag har spenderat åtskilliga timmar i stallet? Nej.

Priset för framgång tar ut sin vikt på andra sätt än vad som går att räkna i pengar. Och om vi då bara ser pengar som ett mänskligt påhitt, är då denna typ av framgång egentligen ett misslyckande? Jag menar nu inte att jag inte är otroligt stolt över min mamma för hon är en förebild för mig. Hon gör det hon vill göra och låter inte andra människor bromsa henne. Men jag försöker få er att förstå min synvinkel på det hela.

Mitt mål med livet är att nå framgång. Men inte framgång som är lika med pengar. Framgång som är lika med lycka, utan det lilla fula steget som vi kallar för pengar. Jag vill nå framgång genom att vara nöjd med det jag presterar. Genom att kunna glädjas och ta del av andra människors framgång. Genom att vara mänsklig och på så sätt även misslyckas. Så framgång för mig? Det är att genom livet lyckas vara sig själv. Att förstå att du inte är ett dugg bättre än någon annan och inte minst att du inte klarar dig igenom livet själv. Det - och inget annat - är framgång för mig.

Vad är framgång för er?

/ Therese